Gå till sidans huvudinnehåll

Louisiana Literature 2015: Louisianas olika rum

22 augusti, 2015

”Konsten rör sig alltid framåt. Men litteratur som ges ut idag ser ofta ut på samma sätt som på artonhundratalet. Medan konsten förväntas tänja på gränser kan litteraturen verka på ett annat plan, mer cirkulärt”.

Orden är Rachel Kushners och yttras i ett samtal på Louisianas södra scen, framför ett enormt verk av Roy Liechtenstein. Salen är fullsatt och ekar av kamerors slutarljud. Kushners roman Eldkastaren (som utkom på svenska tidigare i år) utspelar sig till stor del i New Yorks konstvärld under 1970-talet. Kushner fortsatte sina tankar om konstens och litteraturens olika villkor med att säga: ”Jag tror att det kan bero på hur författare och konstnärer arbetar. Det står en författare fritt att välja att stänga in sig, bo långt bort från städerna, att fördjupa sig i vad som helst, som 1800-talslitteratur. Det finns helt andra krav på konstnärer att vara uppdaterade, att delta i en offentlighet”.

Rachel Kushner är inte ensam om att ha hittat ett eget rum i skrivandet. När Kenneth Goldsmith några timmar senare intar parkscenen, iförd rödprickig kostym och hatt, berättar han om sin väg från konstvärlden till litteraturen. Efter en lång karriär som skulptör började han alltmer inkorporera det skrivna ordet i sina verk. ”Men ingen vill läsa i gallerier. Folk vill bara titta i gallerier. Så jag började verka i den digitala miljön, framför datorn. Där fick jag vara ifred, göra vad jag ville”, säger han.

Jag flyr sensommarsolen och folkmassorna in i Louisianas stora utställning Afrika. Det är ett enormt, ambitiöst projekt som sträcker sig över flera salar. Längst in i byggnaden finns Francis Kérés arkitektoniska installation Louisiana canopy. Det första som möter besökaren är lukten: färskt trä. Från taket faller artificiellt ljus ner mellan hängande träformationer. Besökare sitter på låga bänkar, vissa i grupp, andra ensamma. Några samtalar, några sitter för sig själva. Den som vill kan ta del av lågmälda videoinstallationer. På en skylt står det att Kéré här har utforskat platsens betydelse i sin västafrikanska hembygd: hur trädens skuggor skapar platser för människor att samlas, men också avskildhet. Jag stannar länge. Det är underbart svalt jämfört med den högljudd augustivärmen utomhus.

När jag till sist stiger ut på festivalområdet för dagens sista programpunkt når sorlet mig igen. Alltfler människor har vinglas i händerna och någon uppmärksammar mig på att Jonas Gardell just gick förbi. Jag tänker att litteraturen må erbjuda en möjlighet till avskildhet för den som besitter en skrivarlya, men för Louisianas Literatures besökare är litteraturdeltagandet idag en nog så socialt intensiv upplevelse. Jag tittar ner på schemat och ser att jag inte hunnit med en bråkdel av de författarsamtal jag hade velat gå på. Men idag erbjöd mig konstutställningen det Goldsmith och Kushner fann i litteraturen: ett rum. Inte nödvändigtvis ett eget, men ett rum för avskildhet och eftertanke.

Imorgon, söndag kommer Rachel Kushner och Kenneth Goldsmith att samtala tillsammans på Parkscenen, 14.00.

Molly Uhlmann Lindberg

 
X