Gå till sidans huvudinnehåll

Louisiana Literature 2015: Kenneth Goldsmith på parkscenen

22 augusti, 2015

Kenneth Goldsmith hör till de mer tongivande idag verksamma amerikanska poeter. Namnkunniga teoretiker som Marjorie Perloff lyfter fram honom i framkanten av litteraturens Avantgarde. Men ingen läser honom. Inte ens han själv.

   – I am the most boring writer who has ever lived, säger Kenneth Goldsmith med ett leende inför en fullsatt publik på Louisiana Literature.

Det är en vacker sensommarkväll på Louisiana Literature. Tältet som den amerikanska poeten Kenneth Goldsmith ska intervjuas i verkar komma från en cirkus. Mönster i taket och en instängd, nästan unken lukt vittnar om detta. Tältet står i en sänka nära stranden nedanför konstmuseet Louisiana. På andra sidan bukten kan man skymta Sverige, konturerna alltmer otydliga i det avtagande kvällsljuset. Utspridda i gräset på kullen och på trappor som leder upp till museets kafé sitter folk och dricker öl och vin.

Kenneth Goldsmith kommer in på scen iförd en prickig kostym och halmhatt. Han är på ett gott humör och etablerar redan från början en avspänd attityd gentemot publik och intervjuare.

Han är världens tråkigaste författare, menar Goldsmith själv. Han berättar att han inte klarar av att läsa sina egna böcker utan att somna.

Andy Warhol gav 1968 ut boken a, A novel som är en ordagrann transkribering av ljudupptagningar av hans eget samt en medarbetares prat som spelats in under en två-årsperiod. Goldsmith hävdar att detta aldrig egentligen sågs som litteratur. Litteraturen ligger efter, påstår han. 1997 gav han ut boken Soliloquy där han spelat in allt han sa under en vecka, från det att han gick upp en måndag och till han gick och lade sig på söndag. Han transkriberade vartenda ord som han själv sa och tog bort allt annat. Boken har ett omfång på 500 sidor.

– Speech is really ugly, it’s really abstract. It’s much more disjunctive than any modernist would have dreamt up.

Goldsmiths senare plagiatprojekt liknar i mångt och mycket Marcel Duchamps ”found object”. Det Duchamp gjorde med skulpturen, det vill säga att ta ett vardagligt föremål och placera den i ett nytt sammanhang, det vill Goldsmith göra med litteraturen.

Själv påstår han att han aldrig kommer att skriva ett ord till. Goldsmith föreslår konceptet ”unoriginal genius”, som från början myntades av Marjorie Perloff, en litteraturvetare och frontfigur inom samtida poesiforskning. Författaren ska, istället för att producera ny text, sätta redan existerande text i nya sammanhang. Lite som en DJ.

– I never have writer’s block, säger Goldsmith.

Det främsta exemplet på ett plagierat verk, och som blivit det verk som många förknippar Goldsmith med, är Day som kom ut 2003. Det är en egendomlig bok: en 800 sidor lång ord-för-ord transkribering av ett nummer av The New York Times. Day är ett verk som lyfter fram många intressanta frågeställningar, till exempel om en bok nödvändigtvis ska vara till för att läsas och om det är rätt plagiera text och ge ut i annat format.

En annan intressant frågeställning är hur författaren transkriberar något. Det blir aktuellt när intervjuaren Christian Lund kommer in på Goldsmiths senast utgivna bok, som är en sammanställning av sju texter som på något vis rör sig kring en ”amerikansk tragedi”. Titeln på boken är Seven American Deaths and Disasters och innehåller bland annat en transkribering av radiosändningar som gjordes den 11 september 2001.

När han läser högt ur den på Louisiana blir han tårögd och avbryter.

– It’s still so fucking hard, säger han.

Efter ett kort samtal om 9/11 kommer samtalet in på en mer nutida amerikansk tragedi: mordet på Michael Brown. Det senaste halvåret har Goldsmith varit i blåsväder efter att ha läst Michael Browns obduktionsrapport som en dikt.

– I turned the heat up so bad that it actually blew up on me, säger han.

Reaktionerna från allmänheten på Goldsmiths läsning i mars 2015 lät sig inte väntas på. På Twitter skrevs bland annat: ”… Kenneth Goldsmith did a thing… made a thing… for a crowd… out of a black boy’s dead body… he performed… and was paid well.” ”Kenneth Goldsmith appropriates Michael Brown’s murdered body, reframed as his poetry, & retweets the angry reactions. A troll with tenure.”

Han känner att han drog sitt konstnärliga utövande för långt. Han agerade i slutändan en vit man som gjorde en representation av svart kropp.

– My job now is to listen, säger han.

Kenneth Goldsmith är aktuell i höst med Capital. En 1000-sidig samling citat från olika textkällor som beskriver hans hemstad New York.

Oscar Westerholm

 
X