Gå till sidans huvudinnehåll

Louisiana Literature 2015: Den största dikten ingen kommer läsa

23 augusti, 2015

Bland festivalens sista evenemang är ett panelsamtal mellan de båda New York-baserade författarna Rachel Kushner och Kenneth Goldsmith. Utöver hemstaden har de också gemensamt en bakgrund inom konstvärlden.

Kushner är aktuell med romanen The Flame Thrower (i översättning Eldkastaren, 2014). Goldsmith har ännu inte översatts till svenska, men är aktuell med två böcker i år: Theory, som är en samling disparata texter från hela hans karriär, och den Walter Benjamin-inspirerade Capital, som är en samling citat som beskriver New York under 1900-talet.

Samtalet inleds med en uppläsning. Kushner väljer ett passande parti ur sin nya roman, som beskriver en middagsbjudning i en hipp takvåning i New York. I stycket figurerar en man som tvingar gästerna att först lyssna på hans outsinliga prat för att sedan låta dem höra en inspelad monolog där han själv håller låda. Publiken svarar med ett rungande skratt. Goldsmith väljer ett mer teoretiskt parti, ur sin nyligen utgivna Theory, som sätter tonen för panelsamtalet.

Diskussionen glider omgående in på ”den nya litteraturen”, eller ”framtidens litteratur”. Goldsmith driver tesen att vi läser och skriver mer än någonsin. Men vi skriver och läser sådant som inte erkänns som litterärt.

– Jag vill att det ska vara lika enkelt att skriva som det är att diska, säger Goldsmith. Det ska vara lika intressant också.

Hans idé är att hitta tekniker där vi kan lära oss att integrera och revitalisera litteraturen genom att plocka in saker i litteraturen som idag inte erkänns som litterära.

– Jag vill att det ska kännas OK att leva i vår tid, säger Goldsmith. Det löser sig till slut.

Idag skrivs världens största dikt, internet. Men det är en dikt som aldrig kommer att kunna läsas i sin helhet. Goldsmith citerar den kanadensiska poeten Christian Bök: I framtiden kommer maskiner att skriva dikter för andra maskiner. En mänsklig läsarskara saknas ändå.

Kushner inställning till internet är inte lika ansträngd. Hon säger att hon skaffade Facebook för att kunna hänga med i Occupy-rörelsen. Hon säger att hon nästan bara läser äldre litteratur. Det samtida håller inte nödvändigtvis hög kvalitet.

– Man väljer själv vem man vill jämföra sig med, säger Kushner.

Kushner antyder en kritik mot Goldsmith. Hon säger att de tekniker och metoder som han använder är klassiskt avantgardistiska, att det inte är något nytt. Goldsmith kontrar med att påstå representationskrisen inom litteraturen på 1900-talet var en falsk kris, den fick aldrig lov att bryta ut. Utan det är först i och med den digitala eran som det blir en verklig kris för litteraturen. Litteraturen måste förnyas och förändras i takt med att medierna som ramar in våra liv blir alltmer textbaserade.

Ordkonsts utsända upplever att samtalet i första hand är ett samtal om Goldsmiths författarskap och de metoder han förespråkar, och bara skenbart om Kushners. Hon vill vid flera tillfällen byta ämne från internet till att handla om litteratur i en vidare mening. Inledningsvis är det Goldsmith som ibland avbryter Kushner i någon av hennes utläggningar, men den sista halvan domineras av Kushner. Hon vill lyfta fram den sociala verkligheten i litteraturen, överskrida litteraturens gränser. Hon säger att människan aldrig fullt ut kan bli till en maskin, att det är en plattityd. Hon nämner Charlie Chaplins Modern Times och Ralph Ellison The Invisible Man som ett bra exempel på hur människans relation till maskiner kan gestaltas ärligt. Även människan som tänker på sig själv som en maskin tänker i slutändan som en människa.

Hela samtalet ska rundas av med en kommentar om litteraturens framtid. Efter en stunds förvirrad tystnad säger Kushner:

– Ursäkta. Jag tappa frågan. Jag satt och tänkte på IS.

Oscar Westerholm
Mathias Alexandersson

 
X