Gå till sidans huvudinnehåll

Bokmässan 2015: Island och kärleken?

25 september, 2015

IMG_2545[1]

”We’re going to talk about love”, säger moderator Mats Almegård när isländska författarna Auður Ava Ólafsdóttir och Jón Kalman Stefánsson satt sig i hörsalen H1. Ólafsdottir är konsthistoriker, har skrivit tre romaner och också varit verksam som poet och dramatiker. Stefánsson är aktuell på svenska med sin trilogi om en isländsk pojke på Weyler förlag, och är en av de nominerade till Nordiska Rådets litteraturpris i år.

Att välja kärleken som ingång till dessa författarskap kan tyckas udda. Den som läser Stefánssons trilogi vet att kärleken finns där, men inordnat i en större berättelse om livet (och döden) för islänningar runt sekelskiftet 1900. Ólafsdóttir inleder seminariet med att säga att också för henne är kärlek bara ett av många teman i hennes senaste bok, Rosa Candida. ”Det är en Bildungsroman, den handlar om en ung mans utveckling. Men jag antar att den innehåller en sorts kärlekshistoria också, som inleds men att ett barn blir till och utvecklas därifrån”.

Efter några trevande skämt om att islänningar sällan talar om kärlek, åtminstone inte utan alkohol i kroppen, börjar så författarna att hitta andra beröringspunkter och gemensamma teman. Resande är ett sådant. ”Resan är alltid ett tema för isländska författare”, förklarar Ólafsdottir. ”Den islänning som inte har rest anses dum, inskränkt”.

Hennes huvudkaraktär i Rosa Candida reser till Europa för att odla rosor. ”Jag vill snarare ställa frågor om maskulinitet än om kärlek. Och då blev det viktigt för mig att ge honom en känslighet. Han är inte en viking, inte en som reser för att skövla utan en som ger tillbaka till landet dit han kommer”, säger hon.

Också Stefánsson uppehåller sig vid resan i sin trilogi, där han låter sin huvudkaraktär resa till sekelskiftets kolonialherre Danmark, och Köpenhamn. Men också genom en karaktär som går till sjöss. Även hos honom blir resan, eller kanske havet, ett sätt att skildra den maskulinitetsnorm som präglat Island. ”Det är havet som gör oss till män” skriver han.

Men, säger han, ”Min karaktär söker också efter ett sätt att vara som ligger utanför den traditionella idén om maskulinitet, om styrka och hårdhet. Jag vet inte om han lyckas. Men jag vet att vi på Island har misslyckats, och det var därför vi drabbades så hårt av den ekonomiska krisen 2008. Den traditionella uppfattningen om att mod är att kunna köra över andra människor är något vi måste komma förbi”.

Ólafsdottir flikar in att hennes hjälte också provar att arbeta som sjöman, men att han är sjösjuk hela tiden. Hon river ner skrattsalvor. Seminariet om Island och kärleken tar slut alldeles för snart.

Molly Uhlmann Lindberg

 

 
X