Gå till sidans huvudinnehåll

Bokmässan 2015: Ensamhetens dag

24 september, 2015

ensam

Det är branschdag på Bokmässan. Jag får hela tiden höra att det går dåligt för bokbranchen, ändå verkar ett oändligt antal människor vara verksamma där. Jag ser sällan så många människor på samma plats. Och av någon anledning verkar alla flockas runt precis samma montrar (oftast de montrar där man kan få gratis kaffe).

Och ändå är branschdagen en plats där det finns så mycket ensamhet. Bara man börjar titta så finns den där: montrar som ingen besöker, där personalen ler hoppfullt mot alla som går förbi utan att någon stannar. Högar med böcker som inte blir sålda. Jag spenderar tjugo minuter vid en monter där en äldre författare ska signera sin självbiografi. Under den tiden är jag och hans förläggare de enda han pratar med.

Jag följer med en vän som ska få en bok signerad av en ung, men så vitt jag vet ganska framgångsrik författare. Vännen är den första som dyker upp och på något sätt verkar författaren så tacksam. Jag märker hur hon skiner upp, drar ut på samtalet. Min vän blir glad, men för den som betraktar det en bit ifrån gör det ont att se på.

På en kaffe- och godisjakt bland montrarna får jag syn på Jan Guillou i trängseln. Han pratar med ett fan, som man kanske kunde väntat sig. Men inte en enda person står i kö, inte en enda tar en bild av honom. ”Jag kände inte igen honom”, säger mitt sällskap. Och jag tänker att det är för att vi inte ser honom på det sättet vi är vana vid: omgiven av beundrare, vid ett signeringsbord framför en lång kö.

Det tröstar mig. När inte ens Guillou skapar kö kan man inte begära att småförlagens författare ska göra det heller. Branschdagen är inte en författardag, det är inte en dag då man hänger sig åt fankultur. Jag hoppas att den äldre självbiografiska författaren får en chans att signera imorgon igen. Om inte så ska jag stödköpa hans bok.

Molly Uhlmann Lindberg

 
X