Gå till sidans huvudinnehåll

Bokmässan 2016: Abdellah Taïa – gränser och livets tyngd

26 september, 2016

abdellah_taia_20130220

Jag lyssnar på Abdellah Taïa diskutera sitt författarskap med Johan Hilton. Taïa är uppvuxen i Marocko men bosatt i Paris. Trots att det han talar om är djupt allvarligt ger han ett karismatiskt intryck och får ofta lyssnarna att skratta. Han är den första öppet homosexuella arabiska författaren, och han diskuterar hur det var att komma ut som homosexuell i ett land som Marocko där det är olagligt. Han utreder vad detta haft för inflytande på hans identitet. Han menar att en människa består av olika jag och röster, olika lager av identiteter, och att det kanske blir extra påfallande om man är homosexuell.

Han utforskar tematik som gränsöverskridande. Han kommer själv från en fattig familj och diskuterar gärna klassfrågor, den gräns som går mellan fattig och rik. Han menar att folk som skriver inte måste vara goda människor för att skriva bra och gör paralleller till Victor Hugo. Han beskriver författare som manipulativa, opålitliga, ja rent ut sagt som dåliga. Och när intervjuaren frågar om han ser sig själv som en dålig människa skrattar han och nickar. Ja, i alla fall ibland. Som homosexuell i Marocko har Taïa blivit tvungen att vänja sig vid ett utanförskap. Han har blivit klassad som en ”dålig människa” och kände sig länge förvirrad kring den skuld andra fick honom att känna. Han säger att andra ville våldta honom. Till slut lärde han sig att omfamna det ”dåliga” istället för att stöta det ifrån sig.

Taïa utgår ifrån sitt liv när han skriver. Och han säger att det han skriver är politiskt, att skrivande i sig inte kan vara annat än en politisk handling. Nu förstår han inte varför andra människor vill skaffa barn. Visst förstår han att det är biologiskt, att det är livet inom en som skriker. Men tänker föräldrar på hur svårt det är att vara människa? Han är alltid nyfiken på varför men har aldrig fått något tillfredsställande svar. Så skrattar han och ber om ursäkt till alla heterosexuella i rummet.

Själv säger han att han är för medveten om makthierkier och orättvisor i världen, man får känslan av att denna medvetenhet är en börda på hans axlar. Han förfäras över utvecklingen i Europa och Frankrike, de högerextrema vindarna. Han har skrivit artiklar där han kritiserar Front Nationale. Han upprörs över att den behandling han fick utstå som homosexuell i Marocko upprepas mot muslimer i Frankrike. I båda fallen handlar det om att få människor att känna sig ovälkomna. Man ges intrycket av en författare smärtsamt medveten om alltings skörhet, en som gjort det till sitt kall att skriva fram någon form av ögonblicklig klarhet mitt i livets svindlande kaos.

Fredrik Wollentz

 
X