Gå till sidans huvudinnehåll

"vi kan visst inte låta bli / att se på varandra / med dödens ögon"

29 september, 2011

Har nyligen upptäckt poeten och författaren Ulf Eriksson som är aktuell med en samling av sitt poetskap i titeln Stämmor av ljus fördelar världen (som någon på twitter, tror jag, sa var den mest pretentiösa boktiteln kommande höst, vilket kanske är sant). Hans recensioner i Svenska Dagbladet har jag läst ett tag. Han skriver mest om spanskspråkig litteratur och gör det med ett intresse och engagemang som är en av anledningarna till att jag tagit mig an Ayala, Bolaño och så vidare. Tror det ska finnas en rejält bra Bolañoessä av honom, men hittar inte den, blandar kanske ihop honom med någon.

Jag hittade hans diktbok Legion på ett antikvariat. Den kostade 40 spänn, så jag köpte den och läste den och blev glad. Så bra! Eriksson har ett visst släktskap med en av mina stora favoriter Willy Granqvist, men med en lite lugnare, mer prosaisk ton. Inte lite högstämd som Granqvist ofta är. Ibland dessutom med vissa inslag av en förnumstighet, som jag förvisso ofta reagerar instinktivt mot när jag läser, men som jag efter ett par omläsningar vänjer mig vid och börjar älska. Som Edith Södergran. Eller som Harry Martinson. Både är lite förnumstiga, vända mot en distanserad och snygg kyla. Idealen eller uppgivenheten eller något annat rinner igenom formen. Så känner jag också, kanske. Ulf Eriksson skriver dikterna jag själv hade velat skriva, så inte konstigt att jag fastnar.

Och ingen vet varifrån
det vidsträckta lugnet
när det kommer, kommer.

Staden, flisig av köld,
blir alla städer, och
gatorna där ting sprungit

sina korta lopp genom
den lilla mänskliga
och in i den stora omänskliga tiden,

försvinner mellan husen
in i kölden.
Ändå är detta lugn helt vanligt:

Året av gester och rop
sipprar genom modersmålet
och plånas i skelettet in. Jag

och du måste följa
steg som åsyftar oss någonstans
i en vinter av städer.

Och ingen vet vart
och inte var
här är.

”Lugnet”, ur Legion

Ja. Lite förnumstigt. Lite käckt. Men fint.

 
X