Gå till sidans huvudinnehåll

Vad är filosofi?

12 juni, 2011

Inledningsvis (disclaimer): den här texten känns förmäten. Flera av bloggens läsare och skribenter har mycket bättre koll på ämnet än jag har och någon av dem borde egentligen skriva det som jag nu ska skriva. Men, ja. Jag har inga som helst anspråk i det jag här gör, utan läs det som en pretentiös läsedagbok. Förhoppningsvis kommer fler delar under de kommande veckorna.

Deleuze och Guattari

Deleuze och Guattari

Efter två terminer av teoretisk filosofi kan man inte mycket. Eller åtminstone känner jag inte att jag kan särskilt mycket. Jämfört med att ha läst tyska eller spanska, där man efter två terminer förväntas läsa felfritt och glatt språka om nyhetsflödet på endera språk, kan man i princip ingenting alls. Eller, ja, nu tar jag väl egentligen i, en del har jag lärt mig, men att formulera mig, tala om och faktiskt filosofera kan jag över huvud taget inte, och jag förmodar att det inte är meningen att jag ska kunna göra det heller. Vad jag faktiskt kan är grundstrukturen för den analytiska filosofin: ingångspunkterna, angreppssättet, slutsatserna och det skolastiska maskineriet som ramar in det är jag väl bekant med. Jag skulle med andra ord påstå att jag vet vad filosofi är, även om det kanske är att ta i.

Gilles Deleuze var under den här perioden mer ett namn med lite hiphetsfaktor i Kultursverige än en filosof för mig. Andra kontinentala filosofer som Heidegger, Gadamer, Merleau-Ponty och Derrida var attraktiva. Några av dem nämndes och lästes i Kungshuset, men oftast som Andra, lätta att håna, vilket fick mig att i ganska stor utsträckning se på mig själv som en som inte direkt var intresserad av analytisk filosofi, utan som en som istället höll den heideggerska frågan om varats vara som den enda i egentlig mening intressanta, den som allting utgick ifrån (eller borde utgå ifrån).

Den här inställningen luckrades dock upp: en kombination av att vara mindre tramsig och att indoktrineras fick mig att i stor utsträckning uppskatta den spetsfundiga kunskapsteorin, den bitvis meningstomma [sic!] språkfilosofin och den trubbiga logiken. Det var kanske inte alltid insiktsgivande på det sätt som man innan man börjar läsa filosofi förväntar sig att det ska vara, istället påträffade jag en märklig estetisk skönhet som liksom hängde över stringenta gubbar som W.V. Quine, Donald Davidson, Derek Parfit och David Lewis, vilket fick mig att vara ganska tillfreds. Men hela tiden saknade jag något: ett gigantiskt anspråk i anslaget, en ambition att förklara Världen, alltet, inte bara dess detaljer, småfrågor, utan det reciproka i upplevelsen av att vara i den.

Efter att ha rådfrågat en vän mer bevandrad i området än jag, fick jag tipset att börja med Gilles Deleuze och Félix Guattaris What is philosophy?, vilket jag nu gör, för många månader efter tipset.

The philosopher is the concept’s friend; he is potentiality of the concept. That is, philosophy is not the simple art of forming, inventing or fabricating concepts, because concepts are not necessarily forms, discoveries or products. More rigorously, philosophy is the discipline that involves creating concepts.

Det är väldigt lockande att här gå i dialog med den analytiska filosofi jag är ”skolad” i och betitla Guattari och Deleuze anti-Realister, men efter en stunds eftertanke verkar en sådan jämförelse ganska meningslös. Det här helt enkelt omöjligt att göra det på ett intressant vis. Men de båda herrarnas grundinställning verkar vara att filosofin är konstruktivistisk. I det att den skapar koncept – så som Descartes cogito, Platons idévärld, Bergsons duration etc. – så är det faktiskt så att den skapar något, som är.

Vad detta något är är förstås det svåra, och mina anspråk på att faktiskt förstå vad Deleuze och Guattari hittills har förklarat är små, i synnerhet eftersom det här är något jag skriver innan jag ens är färdig med boken. Men som jag förstår dessa koncept är de i sig infriandet av potentiella sätt för oss människor att vara till, och filosofin är det som skapar och systematiserar bland dessa; koncepten (om inte det svenska ”begreppen” är mer korrekt?) är möjliga sätt att vara till. Koncepten är dock ej statiska, utan formbara, vilket också sker, kontinuerligt, genom kritik, kritik som ej i egentlig mening är negativ kritik så som vi normalt uppfattar ordet. Istället får vi likna det vid sättet Kant skriver sin Kritik av det rena förnuftet som ett svar till Descartes: vi ska ge ny kraft samtidigt som vi förändrar, tillför, drar ifrån (jmfr. seriös konstkritik/litteratur). Det handlar om att blåsa liv.

Filosofin då? Vad är den? Det är där boken börjar, och så långt jag hunnit klättra. Den analytiska filosofin ser sig själv som en hjälpreda till vetenskapen, något som ska hjälpa den att fundera, reda ut tveksamheter och ge den begrepp/koncept att tänka medelst, ständigt pekande mot en sanning som måste omprövas. Deleuze vänder sig mot detta: filosofin är – liksom vetenskapen och konsten – helt och hållet sin egen. Alla tre fälten är skapande, kreativa i avseendet att de skapar fält för oss att tänka i och med; de är breddningar av hur det är att vara till, ickefysiska lager som får tillvaron att tjockna. Filosofins bidrag till detta är helt enkelt koncepten. Begreppen.

Finally, the most shameful moment came when computer science, marketing, design and advertising, all the disciplines of communication, seized hold of the world concept itself and said: ‘This is our concern, we are the creative ones, we are the ideas men! We are the friends of the concepts, we put it in our computers.’ Information and creativity, concept and enterprise: there is already an abundant bibliography […] Philosophy has not remained unaffected by the general movement that replaced Critique with sales promotion. The simulacrum, the simulation of a packet of noodles, has become the true concept; and the one who packages the product, commodity, or work of art has become the philosopher, conceptual persona, or artist.  How could philosophy, an old person, compete against young executives in a race for the universals of communication for determining the marketable form of the concept… ?

Victor

 
X