Gå till sidans huvudinnehåll

Ordkonst söker texter till tema Till Provinsen

6 november, 2012

”Mitt straff är tungt att bära. Du driver mig bort från marken, bort ur din åsyn. Rastlös och rotlös kommer jag att vara på jorden”, upprepar Kain Herrens dom efter att ha besudlat sina händer med brodern Abels blod. Kain blir med detta dömd till en kringdrivande tillvaro i hemlöshet och rotlöshet, förbannad och bannlyst, förpassad bortom Guds synfält. Förvisad till periferin – till provinsen. På liknande sätt blev Ovidius, om än på andra grunder, år 8 e Kr av kejsar Augustus deporterad från sitt älskade Rom till den romerska provinsen Moesia vid Svarta havet, landsförvisad på livstid. Påtvingad den dystra tillvaron i utkanten av ett centrum, fylld av en brinnande längtan tillbaka till mittpunkten, begråter skalden i sina klagosånger exilens bitterhet och lovsjunger sina drömmars Rom, som han aldrig mer kommer få återse.

Men lika mycket kan rörelsen utanför ett centrum vara ett bejakande och omhuldande av det egna landskapet som identitet. Den litterära provinsialismen har ofta fyllt kulturgrundande funktioner, inlemmats i kulturella självförståelser – på individuell, provinsiell, men även nationell nivå. Så har den lokala ortsbefolkningens liv i Lagerlöfs och Tunströms Värmland eller Sara Lidmans Västerbotten blivit till några av den svenska litteraturens stora angelägenheter. I provinsiallitteraturen upprättas nya centrum, nya bruk av idiom och berättarformer, fokuset har förflyttats. Sådana är till exempel Dan Anderssons stockeldsvisor, Bo Setterlinds pastoraler, Stina Aronssons romaner om den tornedalska landsbygden, Tage Aurells magiskt avskalade folklivsskildringar – bara för att nämna några.

Men vad är då en provins, och vad innebär det att röra sig mot den? Vem har makten att definiera centrum och vilka måste underkasta sig preciseringen? Den västerländska imperialismen har upprätthållit och reproducerat den hierarkiska synen på centrum-periferi som rådde under Ovidius tid, och med sina kolonialprojekt spridit den till resten av världen. Kan man som individ eller minoritet vägra att förhålla sig till definierade mittpunkter och upprätta nya centrum? Här aktualiseras infekterade geopolitiska frågor om gränsdragning och autonomi, som de i Katalonien eller Kosovo, eller som i nittonhundratalets avkolonisering. Men föder inte upprättandet av nya centrum ständigt nya provinser, nya periferier? Och riskerar inte dessa förskjutningar som pågår hela tiden att göra oss alla till provinser runt en alltmer relativiserad och imaginär medelpunkt?

Ordkonst vill utforska dessa frågor och många andra, tillsammans med dig! Nu söker vi essäer, intervjuer, dikter, noveller, reportage, recensioner och allt däremellan till vårt kommande nummer med tema Till Provinsen. Skicka din text (högst 2 bidrag per person (exempelvis 2 noveller, 2 diktsviter osv), max 35 000 tecken inkl. blanksteg per bidrag) till tidskriftenordkonst@gmail.com innan deadline den 2 december. Inskickade texter ska vara skrivna i Word, Times New Roman, 1,5 radavstånd, 12 punkter. För mer information, kolla in vår facebooksida.

 
X