Gå till sidans huvudinnehåll

Förberedelser för festen

1 juni, 2014

 

Hem som hem, sa fastighetsmäklaren.

 

 

Aldrig i livet, sa begravningsentreprenören.

 

 

Allt ditt är mitt, sa bankmannen.

 

 

Bättre kan du, sa tiggaren.

 

 

Här bestämmer jag, sa obducenten.

 

 

Ingen lyssnar, sa den dövstumme.

 

 

Vem skall ta hand om morfar, sa tiggaren.

 

 

Jag finns för dig, sa bödeln.

 

 

Det är upprörande, sa journalisten, skyndade vidare.

 

 

Jag är ingen mördare, sa dråparen.

 

 

Jag har fullt upp, sa tiggaren.

 

 

Lättarbetat, sa obducenten.

 

 

Svårt att tala i egen sak när alla andra gör det.

 

 

Barn, sa tjuven.

 

 

Den oduglige duger inte till slav.

 

 

Katt hittad bortsprungen.

 

 

Blåögd brunett färgar håret.

 

 

Bebis tog sitt liv.

 

 

Fri är den oduglige.

 

 

Hem ljuva hem, sa fastighetsmäklaren.

 

 

Sex av tio tillhör en majoritet.

 

 

På varje författare gick det tusentals författare.

 

 

Prat ger prat.

 

 

Aldrig försent att gå under.

 

 

Det var den som gav som blev förbrukad.

 

 

Vik hädan satan, sa prästen, såg klockarens dotter.

 

 

Inga kondomer höll måttet.

 

 

Vi lever över våra tillgångar, sa kronofogden.

 

 

Strö salt i såret och du vaknar till liv.

 

 

Kommentaren rör inte saken.

 

 

Teknologi är en tom gest.

 

 

Dvärgen är en dvärg också i platåskor.

 

 

Att minnas starkt ett är att glömma annat.

 

 

Den girige gav för att ta.

 

 

Ockraren hjälper sig själv.

 

 

För den gränslöse fanns enbart hinder.

 

 

Skadeglädje smittar.

 

 

Jag är ingen produkt, sa produkten.

 

 

Sådant är livet, man vände andra kinden till och ingenting hände.

 

 

Ostämt piano får vila.

 

 

Den blev älskad som inte ställde frågor.

 

 

Politikern är vännen du aldrig ville ha.

 

 

I allas krig mot alla kunde ingen ställas till svars.

 

 

Hypokondrikern dör frisk.

 

 

Den som inbillade sig hade nära till sig själv.

 

 

Placeboeffekten bevisade att själen fanns.

 

 

Jag släppte mig på månen, sa astronauten, satt i tevesoffan.

 

 

Foglig är den som inte finns.

 

 

Utan tro inga barn.

 

 

Staten bygger förbifarten till ditt liv.

 

 

Vad är en människa, sa dåren.

 

 

Jag kan jag också, sa barnmorskan.

 

 

Sov du, sa vargen.

 

 

Vilken överraskning, sa jultomten, fick frukost på sängen.

 

 

Får som får, sa vargen.

 

 

Arbetslinjen, sa politikern, gick i tidig pension.

 

 

Aldrig för sent att misslyckas.

 

 

En del är obetänksam in i det sista, sa obducenten.

 

 

En dålig konstnär är bättre än sin konst.

 

 

Den modige behöver inga ursäkter.

 

 

Här får man inte stå, sa parkeringsvakten, bötfällde bilvraket.

 

 

Att leva är att leva med utfallet.

 

 

Att leva är att överleva sig själv.

 

 

Jag kunde ha dött redan igår, sa gamlingen.

 

 

Man gör sitt bästa, det räcker inte.

 

 

Svikarens livsluft är svek.

 

 

Kroppen är en hypotes, sa genusvetaren, fick tarmvred.

 

 

Osanning haltar.

 

 

Halmstrået som livsstil.

 

 

Den gode vill gott.

 

 

Fåren tar herden för given.

 

 

Himmelrikets nycklar var inte till låns.

 

 

Utan varandra hade vi inte stått ut med varandra.

 

 

Den som är vid liv är hjälplöst vid liv.

 

 

Den pratade med alla som lyssnade till ingen.

 

 

En kvinna har inte fel.

 

 

När den ene dör får den andre mer utrymme.

 

 

Den ensamme är i gott sällskap.

 

 

Medan mor oroade sig växte upp barnen upp.

 

 

Samtiden vill sig själv.

 

 

Dags att dö, sa gubben, dränkte kärringen.

 

 

Det förflutna har inget bäst före datum.

 

 

En flicka står på standby.

 

 

Staden är ingens problem.

 

 

Det går inte fort nog, sa han som åkte snålskjuts.

 

 

Endast den som vet vad en gåva är kan ta emot den.

 

 

Terror är hjältemod utan mod.

 

 

Delad ensamhet är dubbel ensamhet.

 

 

Förrädaren räckte inte till.

 

 

Lagmissbrukaren var beroende av lagen.

 

 

Tevehallåan är blottaren som behållit kläderna på.

 

 

Utan alltet intet.

 

 

Den är ensam som tar ansvar för sitt liv.

 

 

Somliga levde för frågor utan svar.

 

 

Anständighet är att förbli inom sina gränser.

 

 

Prat rör ingenting.

 

 

Självmordsbombaren fick sista ordet.

 

 

Det borttappade är närvarande på sitt sätt.

 

 

När folket abdikerar står kungen ensam.

 

 

Feministen kan inte låta bli könet.

 

 

Man är bara människa, sa psykopaten.

 

 

Journalisten är engagerad på sätt och vis.

 

 

Den osjälvständige ville gärna tro att han uppoffrade sig.

 

 

Vargar är också djur, sa fåret.

 

 

Utan människor utan makt inga människor med makt.

 

 

En kvinna är rakt på sak på omvägar.

 

 

En fallen ängel är ingen ängel.

 

 

Glöm inte att minnas.

 

 

 

Einar Askestad

 
X