Gå till sidans huvudinnehåll

Att räkna ord III

15 november, 2010

Med en envishet värdig någon från La Mancha kör jag vidare. Det utvecklar sig till en hel liten inläggsserie. Här ett tredje bidrag nu när den tredje veckan av NaNoWriMo 2010 inleds.

Först lite om min situation för alla intresserade: Jag ligger fortfarande långt efter (12 065 mot önskvärda 25 000) men hälften av tiden återstår fortfarande. Den tredje veckan ska underverk ske.

I förra inlägget var jag inne på att om man vill få något skrivet är det absolut viktigaste att faktiskt skriva. Det är första steget, rätt självklart. Nästa steg är att skriva något bra. För att kunna göra det är dock detta att överhuvudtaget skriva den grundläggande förutsättningen. Naturligtvis.

En kritik mot evenemang av NaNoWriMo:s typ som jag då och då hört och läst är att de bara leder till en massa skräpig text av undermåliga amatörer. Visst, den största delen av alla de 2,4 miljarder ord som skrevs och registrerades av de ca 120 000 deltagarna förra året var säkert inte någon vidare litteratur. De allra flesta av dem hade troligen vilken redaktör som helst strukit utan ett uns av tvekan. Men jag anser att om bara en bråkdel av orden faktiskt var något att ha, då räcker det för att motivera alla de andra, som inte var det.

Dessutom är inte tanken att det ska produceras kvalitetslitteratur. I stället vill man med tillställningen främja de entusiastiska lekmännens villkorslösa och kreativa frihet. Man vill inspirera vanliga människor till att utmana sig själva. Provocerande? Ja, visst finns det de som provoceras av denna inställning.

Jag, däremot, tycker att om NaNoWriMo får människor som inte hade skrivit annars att skriva, då är allt berättigat. En folkligt förankrad skrivarverksamhet måste väl i slutändan leda utvecklingen av samhället och världen (jajamän!) i en positiv riktning? Att skriva är till stor del att sätta sig in i karaktärernas psyke … ord som empati, förståelse och tolerans är bara ett stenkast bort. Spelar då den litterära kvaliteten hos det som skrivs under NaNoWriMo:s fana någon roll? Att provoceras av något som sporrar människor med kreativa drömmar till att faktiskt skriva – det är provocerande.

Som ni hör är jag inte tillräckligt emotionellt distanserad för att kunna ge en nyanserad bild av det här. Därför kastar jag ut ordet till mina medbloggare och eventuella läsare. Vilken sida står ni på? Vad känner ni inför den breda massans intresse för skrivande? Vilka fördelar och nackdelar ser ni?

 
X