Gå till sidans huvudinnehåll

Utdrag ur 2017:3 – EN SAMMETSASK ÄR EN VILD MARK av Ellinor Åslund

23 november, 2017



Illustration: Josefin Tingvall – Okänt land

 

När mitt mikroskop zoomar in är det en karghet är det en bubblighet är det ett glänsande klet, en avklippt nagel en planethorisont i lysande blått, en tygbit en civilisation i öknen. Jag zoomar in och överallt små vildmarker.

 

Objects stand in our way.

 

Jag zoomar in på en mening ett ord och också den en vildmark. Lever sitt eget liv. Varje mening ett litet strössel, en godisbit. Ett annat att dra min tunga över.

 

Jag tänker det där glittret hon drar tungan över. Jag tänker Impossible to ”see” not because they are too far away but because they are too intimate, objects crowd upon one another (Timothy Morton). Zoomar in på min kropp och där är kilometer av annat. Zoomar in och ett su till ett o till ett a. (jag menar bjekt). En explosion av subjekt till glitter. Mitt snippslem i inzoom ett litet hav av guld. Biter jag naglarna. Jag vill explodera subjektet, explodera objektet, och mest av allt explodera abjektet.

 

Du säger: Jag har sett en film om att sammetsaskar vänder sig inåt sig själva.

I ett slags smekning.

Det är Sara Cwynars Soft film på utställningen Subjektiv.

 

Jag tittar på den igen och igen,

den tomma sammetsasken, hon smeker över den, sen en till,

himmelsblå, puderrosa, ljusguld. Hon tappar dem, öppnar dem, känner över dem. Ett klipp på en hög av sammetsaskar i dammiga färger. Hon tappar dem.

 

16mm-film, något puderrosa över själva filmrullen.

(Varför älskar jag det)

Ytan sträcker sina fingrar långt ner i själen.

 

Cwynar säger: Ciffers these boxes. Tillverkades de som fonder för kulturen (en klocka, ett halsband, en ring, av guld). Omsluter de det åsyftade. Gröper de det åsyftade ur sig till ett negativ av det åsyftades form.

Unboxar kulturen ur naturen.

Små vildmarker sammetsaskarna. Hör vi deras lockrop besvaras inom oss…

 

Vill jag konsumera dem, låta dem smälta i min mun, vill jag fiska ur ett hav, håva hem en måne…

 

Sara Cwynar som unboxar i filmen Rose gold. Rosa frigolit ur Ebaykartonger, Cwynars händer framföder en parfympump, ett böjt stearinljus i violett. Och glasvindruvor, blekrosa telefonlur, en dildo.

 

Kommunicerar vi bäst genom vår konsumtion. T.ex. varför älskar jag sammet. Identifierar jag mig med estetiken. Skimret över filmen. Rör jag vid sammeten… så nära att det är jag…

 

Objects stand in our way

 

Den där estetiken. Att modern filosofi får sin form på 60-70-talet, tillsammans med en rad objekt, vid sidan om en rad objekt. Listan med gubbfilosofer efter filmen, att de levde bland dessa objekt, bland sammetsaskar och okrossbart porslin i pastellfärger. Cwynar säger att hon stjäl filosofernas tankar till sina objekt. Stjäl hon också sina objekt till deras tankar.

 

Cwynar sorterar objekt i färgschema, en stor plastaffisch med färgvariationer i fyrkanter sträcker från väggen ut sig över golvet. Koppar, statyetter, nylonstrumpor. Lockande vaga smälter de in med sina färger. Redigeringsprogram med antika skulpturer, when did you learn to swipe, känner på världen, kunddesigneade gymnastikskor, en rose gold iphone,

 

They invented this color: rose gold. And I’m mesmerized, I totally fell for it. It’s almost embarrassing, I have to blush.

 

I have to blush.

 

My skin falls but rose gold doesn’t change.

 

Bilder på färgglada papegojor på dammig 70-talsfilm, fiskar, deras färger som skydd.

Smälter in i omgivningen (drar sig undan genom att komma närmre?). Jag tänker objektvara som skydd, som frigörelse, att göra uppror mot fallogocentrisk subjektivitet genom att göra sig till ”objekt”, frigörande subjektlöst, att testa roller som inte behöver vara ”jag”.

 

Jag tänker på ansiktslösheten i att bli på- och avklädd av modeskoleelever. Att vara en docka för deras kläder, utan namn. Hur jag älskade hur materialen låg så nära runt min kropp, omslöt den som kokonger. Samma som matteproven, ansiktslösheten i dem. Att vara en räknemaskin.

 

+ kände mig åtråvärd, kände mig den dyra kristallen bakom glasvägg kände mig priceless, kände in the moment you buy something you lose the ability to buy it, och det betyder längtan, la vie en rose gold, det betyder för de vilka guld inte längre betyder någonting finns rose gold kvar, det betyder gräset är alltid rose gold på andra sidan, bortom horisonten, i det orörda, det betyder i vildmarken.

 

Hur vi älskar att plocka isär ett djur, en kräfta, i rose gold, knäcker dess rygg och låter saften rinna ut, äter alltid hjärtat först… sen besvikelsen, bara en till…

 

Ciffers these boxes…

 

& vad bryr sig sammetsasken om den är ett chiffer, om den tycks riktad mot, skapad för någon annan,

vad bryr den sig, smekande sig själv,

vänder sig inåt, landskapet i sammetsasken, somnar det in i sig själv….

 

Älsklingar våra objekt, ligger de still för oss och smeker sig, vänder sig bara inåt och inåt… längre bort desto närmre vi kommer… och vad gör de på natten, våra älsklingar, vad gör de i drömmen… och något rör sig bakom ögonlocken, somnambuler…

 

Och sömnen betyder 1000 för det finns inte bara ett objekt, finns tusen i varje och genom varje. Jag menar bl.a. associationer. Objektens egna sovande associationer.

 

& vad bryr sig mina fingrar om de är chiffer, drar över sammetsaskarna.

Och sammeten, inåtsugande mattglansig, smutsig som en djurpäls (och dvs allt som lever i den pälsen). Min hand, min vackra hand…

 

I like beautiful humans too, how they reflect on me. Rosa lampa över vacker man. Ljussättning och klädval. Rosa lampa över Cwynar själv. Only women where portrayed this way. Kvinnokroppen på naturmuseum. Glasmonter med naturlighet. So soft: soft sexism. Den där lockande vaga sexismen.

Cwynar bakom en monstera. Cwynar som skjuter ljussättningslampa mellan ateljéns pastellfärgade objekt.

 

Jag tänker: Är kvinnans självobjektifierings-vana en styrka? Där subjektet framträder som ett perspektiv bland andra.

Dvs en större frihet till bred subjektivitet.

 

Jag menar objekten radas upp, lager på lager, instrument att betrakta varandra genom. Varje objekt som ett eget slags kamera. Inkl. sig själv (i plural). Rösten som överlappar sig själv. Varje objekt som ett chiffer för att kunna använda kameran. Dvs vara ett subjekt.

 

Jag tänker på tungan som slickar det glittret. Jag tänker på min röst som slickar objekten. Min röst som ett objekt som slickar något annat objekt. Min tunga tunga, slapp och våt över orden.

Dvs ord som objekt & objekt som ord.

 

Dvs även orden ett annat att dra min tunga över även tänkande en form av undandragande… utan tydliga gränser, därför som tänkande är flertydigt och ibland motsägande.

Är orden drömmar: rose gold strössel i min text blåser drömmen in, drömkonsumtion sker utan pengar, in the moment you buy something

 

Och vad gör jag med en vild mark om jag kallar den en sammetsask,

Och vad gör jag med en sammetsask om jag kallar den en vild mark

begränsar och töjer jag ut deras vara i samma drag

metaforen limmar fast objektet i något specifikt, specificerar objektet, men tar på samma gång bort objektets singularitet genom att dela dess egenskaper med metaforen

 

Och vad gör jag med mig själv.

När jag älskar en sammetsask.

 

Så syr jag bort något genom att sy fast det.

Kan bara tänka på att sy fast små sockerbitar med många små trådar runt dem…

& En gång älskade jag att smälta socker (vill inte ens prata om det)

 

En vild ask, en sammetsmark, en askmark, sammetsvild.

 

Och en morgon en rosa morgon när vi i århundraden legat och sett dem onanera i ett slags rusigt slummer vaknar objekten och börjar dra sina tungor över hela våra kroppar och vi äter varandra. Och en nervös lycksalighet skälver våra lemmar som ruskades de som ett träd som ett tyg när vi plötsligt är tvungna att vara objekt dvs vid liv och inte bara betraktare.

 

Men tills dess so long!

Och ni skär upp halsen på en ko,

på 199 kor

och ut i rännan av porslin rinner en solnedgång av

… rose gold.

 

____________________________________________________________________________

 

Citaten kommer från Sara Cwynars videoessäer Soft Film samt Rose Gold (2016)

 

 
X