Gå till sidans huvudinnehåll

Utdrag ur 2016:3 – Livslägenhet ondskan osv av Anna Nygren

5 november, 2016
Klassfoto av Hannes Q. Svensson

Klassfoto av Hannes Q. Svensson

 

(kommer jag bli sjuk av detta. jag kan inte säga det till mamma, jag måste ljuga)

Jag försöker skriva om något annat än dom onda barnen
Jag försöker skriva om andra saker än dom onda barnen pga mer gångbart

Jag läser med ett slukande som inte kan vara mänskligt

Pga min mamma måste jag låtsas gå på terapi. Påståendet: så först känner du hat mot andra och sen känner du hat mot dig /& den första känslan av att vilja döda…

Det är inte som att jag väljer jag bara skriver.
DETTA.
Och detta är vad som tar mig, driver mig. Jag kan inte säga det till min mamma, för hon vet att det är så vidrigt, jag får inte skriva om det, så, inte så, skulle hon säga och jag skulle, hålla.

När jag kommer tillbaka till lägenheten måste jag flytta alla saker. Bara mkt lite utan att det märks så som jävulen gjorde förritiden.

Jag lägger min ondska över hennes saker
Jag lägger min onda hud över henne

Hon säger att hon är lättad över att jag bor i lägenheten, pga hon fick ångest av att den var själv & ingen tog hand om den.

Jag sköljer porslinet men elakt spott fortsätter att täcka ytan.

Jag äter hennes skam & omvandlar till hat. Jag säger inte vad jag ombes säga. När hon ber mig vara ärlig. Såfort.

Allt går mkt bra & jag rör händer, goda händer, över kroppar som behöver röras. Enbart hud. Som föder barn. Som föder hud. Som.
Min godhet är min andra ondska.
Hon säger att vi är vänner.

Mamma ringer och jag pratar aldrig om denna parasitiska kärleks ondska.

Det enda som är värre än att mitt ansikte avslöjar elakheten är, att det inte gör det.
Först stod jag vid dörröppningen & studsade emot. I tele-
fonen sa hon att jag fick gå in. Huden drar ihop sig och ondskan koncentrerar sig mitt i ansiktet.
Jag äter hennes hudvårdsprodukter. För att det som är inuti mig gror & växer fram som bölder, som blöder ur porerna, ska frätas bort eller som mjukhet låtas omslutas.

Jag är ett vitt vitt ljus som tar bort saker.

När jag föder dom onda barnen blir jag så rädd, att dessa kommer rinna mig ur händerna, så att händerna måste bli text så att

Jag har blivit så korkad, så dum på sista tiden. & det mjuka i moralen (min) – tänker en kompensation för så osoft inställning till livet.
Jag har stulit alla vännerna och älskarna : vidare förvarat i källaren.

Jag har rensat henne och stulit hennes identitet.
Jag har bett henne /fått henne/ att lägga av sitt namn
Det är inte (längre) en del av henne – det är en del av mig
Hon hette liv : nu heter jag liv
Jag äter alla namn.
Brevbäraren ger det till mig. Hennes namn
Jag är den jävulstvillingen, den onda-goda dubbelgångaren.
Jag är hennes evil twin
”katherine”, viskar hon till mig
”liv”, svarar jag
Jag räcker fram hennes leg och sifferkod & får hennes varor från KomHem
Jag tar henne ut ur systemet.
Att jag räddar henne från det goda våldet
Att jag vårdar henne ömt o ondsint
Att jag skadar henne
Så ont
nu ju
hon får
att jag begär att skada henne; hennes skada
jag sveper henne i min (långa) mjuka vita päls. Runt hennes axlar.

På TV:n hon ber mig se säger C:
» Your vagina has teeth «
Efter fladdriga protester – jag :
[ JA ]
Varje hål äter. Tex porer, på mig, äter.
Så när jag tar på hennes saker.
Öronen har tänder. Äter öronpropparna för kylskåpsljudet. Vaknar m. värk

Jag råkar skratta åt henne så att hon dör

Mamma frågar hur är läget. Jag minns hur jag föder min mamma dödfödd.

Detta är mitt verk : LIV
Att jag är i hennes rum på hennes plats.
Vad jag tog, allt jag fått, vad som håller det uppe.

 
X