Gå till sidans huvudinnehåll

DRESSAGE-GIRL : DRESSAGE-BODY – Anna Nygren

15 mars, 2018

lizzy flyttar med winsome (häst) till ett stort dressyrstall. hon gör det för margots skull. margot är dressyrtränare. hon är amazing.

TOUCH

Jag ligger på golvet och läser medan jag känner världen sluta sig runt mig. vanligtvis när jag får panik ringer jag min mamma, hon får panik och hon skriker åt mig att sluta jag skriker åt henne att sluta hon skriker jag lägger på jag skriker lägg på hon lägger på hon ringer upp jag svarar inte jag ringer upp hon svarar inte tills vi är alldeles utmattade och det är över. På sista tiden har vi inte skrikit. Jag ligger i ena änden av tråden i en tyst melankolisk ångest och hon i andra. Jag ser det som ett tecken men jag vet inte om det är glädjande eller oroväckande.

TOUCH

FEEL YOUR BODY

FEEL MY BODY

Jag ligger på golvet och pratar med mamma, jag ligger på golvet och läser, ovanför mig ser jag rummet-världen. Det är runt mig som mängder av saker. Jag tänker det som trådar. Relationerna mellan mig och sakerna, mellan mig och kropparna. Rör vid en tråd och det känns. Rör vid en kropp och. Något som håller det samman. Rösterna genom trådarna genom.

Minne av en sak: Stina pratar med en alldeles utsliten tygpåse med trycket ”litteraturen räddade mig från sporten”. Hon gråter nästan. Pga beroendepersonlighet välutvecklat träningsmissbruk därav starkt behov av räddning. Snälla. Kombon av böcker jag använder för detta: The Dressage Chronicles plus Ferrante-serie plus Marie Kondo.

piaf

KonMari-metoden handlar inte om att rensa ut urskiljningslöst, den handlar inte heller bara om städning och ordning och reda. Det är istället en hel filosofi om hur man kan förhålla sig till saker. Jag älskar saker. Marie säger att man kan känna skuldkänslor inför sina saker. Men sakerna vill sällan ge sina ägare skuld. Att ta på sina saker. Tacka dem. För vad dom gjort. Att känna lycka.

// nej jag ångrar inte. //

dressage: lizzy jobbar i stallet. emma jobbar i stallet. dom åker till stora tävlingar men det handlar mest om att jobba. lizzy vinner aldrig. emma blir alldeles avundsjuk när margot tycker att hon ska flytta till ett annat stall för att utvecklas. emma vill vara med margot. lizzy vill vara med margot. margot behöver inte ens säga något. hon bär sin kunskap, mer värd än francescas alla pengar, i sin kropp, det strålar genom porerna. alla vill vara i hennes glans. att begära margot. hennes närhet. hon säger: you know i love you. emma och lizzy blir hennes mini-me:s.

Ferrante: lila känner vid vissa tillfällen vad hon kommer att kalla ”gränsupplösning”. en känsla av att allt faller samman eller att allt hör ihop. det är en förlust av subjektet, det är mycket obehagligt. lila känner hur det snurrar, hur hon upplöses. jag tänker att det är en beskrivning av en ångestattack. jag tänker att det liknar upplevelsen av att vara ett med hästen.

dressage: francesca äger alla hästar men francesca har ingen feeling. hon rider så dåligt för hon känner inte. att sitta på hästen är a matter of feel jag vet inte om det är en feeling som i känsel eller känsla jag vet inte för det är båda. det är när det känns som det sker en upplösning, att bli, ett med hästen, en kentaur.

Jag hetsläser. I fyran är det jag mot Camilla Öst. Antecknar i ett blått häfte. 42s. på 30 min.

Antecknar: ngt om kropparna. vad gör dom. det är en tävling. dom måste vara nära dom måste vara många dom måste vara en men bara en kan vara bäst och.

Ferrante: jag tror att jag är mer av elena än lila. jag tänker att min bästis är lila. jag vågar inte säga till henne att jag tänker på henne när jag läser boken. jag tänker att den som snarare upplever gränsupplösningen är elena. pga, läser hela hennes existens som förlust av jag till lila. lila är mer mitt i än vad något av elenas jag kan vara. ett annat centrum. något är alldeles skevt.

Maries bästa elever slänger 200 sopsäckar med saker.

// ångestälska lite dårå //

Antecknar: handlar det om ett jag eller ett vi. vad känner jag i min kropp vid läsningen. jag känner en häst mot min panna. jag känner en hetsighet i mina skulderblad, hur dom drar ihop sig. spänner sig. jag slutade rida pga

dressage: these animals sure travel with a lot of stuff. det handlar mest om att tvätt och putsa och bära och flytta och sadla och tränsa och sadla av och tränsa av och borsta, genom borsten känna hästens hud, det finns så mycket material. francesca påpekar hur lizzy hanterar alla inanimate object – som tortyr – medan emma gör det with evident care.

passage

Ferrante: allt är en tävling .elena lila lila elena. det går inte att älska utan det

dressage: deb bor ovanför, hon är margots motsats. hur kan dom ändå vara bästisar. var går gränsen mellan bästis och lärjunge. hur veta vad man behöver. debs hus är fullt av grejer det är så stökigt, man håller kontrasten. francesca har ett eget klädmärke, det är alldeles lyxigt. nathalie gör skulpturer av skrot. alla dessa saker.

När man rider på hästen. Det beskrivs som ett tillstånd mellan tänkande och icke-tänkande, detta tillstånd beskrivs som känslan av lycka. Känslan av sorg; en out-of-body-experience.

Jag skriver i min dagbok ”i don’t know who i am anymore” (too emotional need to take it in english, det tar över, språket känslorna, det blir inget kvar)

dressage: emma vill så gärna vara med margot, hon vill hjälpa margot att vara on top, hon vill inget annat. lizzy tvingas bo med ryder sen, ryder är så ung och så framgångsrik. jag vill döda ryder. jag ligger på golvet i mitt rum och vill döda. en mycket fysisk känsla.

Det gäller bara att komma bort, komma upp, därifrån, lyckas, rensa ut det, träna upp det, skriv ngt tillräckligt bra tills det lyfter, det går att springa så fort, på hästben

Dressyrhästarna är framavlade för att ha just rätt muskler för dressyrrörelserna. Dressyrflickorna. Att vara nära dessa kroppar. Det är ett val som skett innan födseln.

Jag upplever att jag förlorat förmågan att tänka. Jag känner så himla mycket, det bara väller över mig. men mest känslan av att inte känna.

flying

Jag har så många dagböcker och anteckningar. Skriver besatt. Min kropp är en text. Jag måste slänga minst tio säckar anteckningar nu. Jag måste tacka dom först. Dom har ett värde. Vilken plats i ordningen.

Jag bränner mina böcker och skriver i askan

Men om flickor kunde vara hästar

När man rider. När man ska tävla. Man måste lägga undan mänskligheten. Alla mänskliga emotions. Jaget upplöses. Människan försvinner. Hästen försvinner också. Deras vilda hjärtan. Rör sig exakt med det förutbestämda programmet. Man behöver inte minnas för man har tränat. Träningen tar över. Träningen, tiden som lagts in i den, kropparna, deras rörelser, som lagts in i den, har fått en egen agens nu. Det är ingen tanke.

Jag ligger på askan på golvet. Världen sluter sig runt mig. Jag har inga nerver. Rör mig exakt över deras textkroppar. Mamman och flickorna. Deras saker som håller dom samman. Dessa kroppar framavlade för.

change

 
X