Gå till sidans huvudinnehåll

Lyriklådan 1: Frost & Tafdrup

22 januari, 2013

Lyriklådan 1: 23/1/13 by Thomas Evertsson on Mixcloud

LYRIKLÅDAN, avsnitt 1: The Road Not Taken av Robert Frost och Granar i snö av Pia Tafdrup. Vi som pratade heter Henrik Åhl och Thomas Evertsson. Är du intresserad av att vara med på något sätt eller vill tipsa om en dikt som vi bör uppmärksamma, skriv till lyrikladan[at]radioaf.se. Lyssna live i Radio AF på måndagar på frekvensen 99,1 eller på http://radioaf.se/

*

I SHALL BE TELLING THIS WITH A SIGH:

Igenklien var det lådan som kom till oss – ja så kan det låta i studentradion! Det första programmet av Lyriklådan är öppnat och allokerat på diverse servrar. Hur det fastande på tajp fattar inte jag, än mindre att det går att lyssna på här ovan. nog om tekniksnack! Det var en lång dag – men vi hann utkora Tomas Tranströmer till mästare, utfodra Robert Frost-entusiaster med pinfärsk frostiana i skiftande tempus och attribuering: detta är en väldigt fängslande dikt! och detta var en väldigt vacker dikt!

Följaktligen utsatte vi frasmakeriet för den typ av otåligt nästippsnära läsningar som avkräver dikten tålighet, fjärrsyn och slughet. Är dikten existentialistiskt? Vad ska en existentialistisk dikt innehålla? Hur åskådlig måste den vara för att kunna användas för diverse vägvalsfilosofisk överläggning? I vilket avsnitt börjar den säga om sig själv än om sitt ämne – och med detta, bli sitt ämne… De frostianer som vill ha – fruset? – vatten på sin robertkvarn kan kika närmare på följande nätbaserade informationspooler: http://www.poemhunter.com/poem/the-road-not-taken/ (där Frosts dikt fått snittbetyget 9,1 av 1 161 röstdeltagare, vilket får anses vara en hög siffra) och http://www.poets.org/poet.php/prmPID/192

Inför den uppenbart perfekta Tafdrup-dikten hann vi mellan hummandet, flåsandet och fnissandet fundera kring det här med subjektivt landskap, om hur naturupplevelse faktiskt kan framstå som hypnotisk, om hur psykiskt dold materia kan fortsätta vara dold, men samtidigt hänga mellan träden… Var är diktens landskap beläget? Vem är subjektet? Vad vill kropp säga, vad vill närhet anklaga, hur arbetar bristen med rikedomen?

Välan! Här är dikterna.

*

The Road Not Taken av Robert Frost

Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim
Because it was grassy and wanted wear,
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I marked the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way
I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I,
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.

*

Granar i snö av Pia Tafdrup
(Översättning av Marie Silkeberg och Magnus William-Olsson)

Tyngda av snö sover granarna en nästan hypnotisk sömn
grenarna böjer sig med en lutning inte olik den
hos axlar dömda att släpa på kärlek
Doften av köld hänger klibbig mellan träden

Jag vaknar i det tunna vinterljuset
en transparent plats mellan sorg och skratt
i ett eko av svagt rosa genomstunget av venblått mörker

Jag älskar jorden mer för var dag som läggs till mitt liv
dess andetag och ögonblickets apokryftiskt spirande stjärnsplitter
– och om jag ljuger är det enbart av fruktan

Oräkneliga kristallnålar växer under huden
där en skuggblomma nu vecklas ut
bländande
Stilla, intravenöst sjunger de vita skogarna.

 

 
X