Gå till sidans huvudinnehåll

Ordkonst julkalender lucka 3: Stig Larsson

3 december, 2011

Det är inte så många i den här stan som ligger med en
när dom har chans att ligga med fler än en.
Handlar inte om live show – det var en metafor.
Man måste både vara snygg och genial och en sportis
och rubbet,
skriva lite, sjunga lite, snacka på fester,
hålla på med ömhet, ha barn, filosofier etc, vara en
personlighet – dvs speciell.
Mer och mer är dom andra dom andra – nåt man ser på krogen,
stöter ihop med i julruschen.
Nu eggas man inte av att hålla på med Alternativ Jul
och arbetarrörelsen: god är den som smakar gott!
Så kan man se det.
Kanske bra att tänka på när man känner sig extra degig
sådär på vintern,
inte en spänn på fickan, tvingad att tjura till sig en bärs
av grannen.
Man känner sig intelligent när man tror sig genomskåda saker.
Fint värre.
Men den där pessimismen är bara nåt man tar till därför att man
behöver den,
ungefär som man behöver en hund eller ett legolandskap.
Man håller ju på som man håller på därför att man gillar det.
Man vill va’ nåt helt enkelt –
(och där faller många ner som lucifers och tomtebloss).
Svensk efterkrigsångest är ett glas kallt vatten efter en och en halv vinare.
Det är inte illa.
Det ingår i våra normer att vara skeptisk ibland –
som att gå i kyrkan för femti år sen – skepsis ända in i ångesten,
in i glädjen och det glada minnet.
Jag ska inte va’ så kaxig: den där skepsisen gör en handlingsförlamad.
Finns intentioner, känner dom ofta starkt.
Då blir jag glad.
Vet att jag ska slåss i solsken.

ur Deras ordning

Victor Malm

 
X