Gå till sidans huvudinnehåll

Ordkonst julkalender lucka 11: Trillingnöt

11 december, 2011

Det fanns en tid då julen var till för paket och konsumtion av olika slags alladinpraliner. Nu har den blivit en trillingnöt. Den enda anledningen att fira är en maska i de röda nylonstrumpbyxorna på två sorters främmande. Utanpå finns ett skikt, så tunt att det kan petas bort med nageln, men inombords sjunger julsångerna. Sankta lucia är varm om kinderna och halsbandet som redan hängde runt halsen men som ordföranden i elevkåren tar fram över kragen på linnet. Den gnistervita dinglande amuletten, jul, jul. I vår tid, frid. Det fanns en tid då julen handlade om kalenderluckor som sprätte upp, en efter en. Perforerad sammet. Och bakom alltihop fanns en bild. Något helt overkligt. Sedan kom chokladen, sedan kom syskonen som åt bitar av ens lucka 24 och lade tillbaka utan att det gick att se utifrån. Sedan kom glöggandedräkten och den vattniga fasaden. Sist men inte minst kom tomtenissarna på Åhléns som frågar var det bra så. I sanning, Lucialinnets ögon strålade så att man inte kunde titta på något annat, hon var helig. Ljusbärarinnan med två svimmade tärnor på sitt samvete. Svensk jul är sommardrömmen inverterad, bomull på brickan med pepparkakshus. Spegelsjön låg utan allvarlig min, bara blandsaft med glöggsmak, julmust med överkladdad påskmustetikett. Den lilla glassvanen seglade så att det klirrade i isen. En ensam drake påstade sina vingar, svedde bort oönskad hårväxt. På tomteluvan hängde en skylt: Din mamma jobbar inte här. Men innerst inne visste man, och gör än. Hon kommer med ljus i sin krona. Och längst upp invid taket sitter stjärnan för 14.50 utan en tanke på att det skulle bli så populärt att vara gjord av glitter. Trillingnöten ligger oanvänd i magen.

Tove

 
X