Gå till sidans huvudinnehåll

"Orden har bildats för att förnedra tänkandet"

23 september, 2011

Salen är ganska tom. Vid podiet sitter Stefan Eklund och författarna Martina Lowden och Torbjörn Flygt. Det är ganska tidigt på dagen, den generella stämningen är på sin höjd bakfull och ett författarskap ska avhandlas, ett författarskap som egentligen lämpar sig särskilt väl för bakfyllans tröga natur. Det är Thomas Bernhard det handlar om, den österrikiska litteraturens största Nestbeschmutzer, och den explicita ambitionen för samtalet är att ”försöka förklara varför han är så bra”.

Och de lyckas väl: när vi lämnar seminariet går hela mitt sällskap och köper Bernhardböcker. Martina Lowden berättar om sitt första möte: ”Det var Undergångaren jag läste först, men mitt starkaste Bernhardmöte var när jag på ett tåg, till någon form av kulutarrangemang (likt detta), läste Skogshuggning. Det var rätt bok att hitta då eftersom den innehåll en reaktion mot det jag var på väg in i, mot alla ‘pretentiösa konstnärliga kvällsmåltider'”.

Flygts lockelse verkar ha varit en annan: ”Jag har träffat två stora mytomaner i mitt liv och både har samma berättarteknik som Bernhard”. Han förklarar sitt påstående genom att säga att en mytoman tenderar upprepa samma historia, men för varje gång med en liten förbättring, en liten justering, vilket så klart är ett av de mest utmärkande dragen i Bernhards aldrig tråkiga men ihärdigt repetitiva stil.

Samtalet kretsar kring Bernhards berättande, hans ibland nästan lyteskomiska skildringar av det livets stora tragedier. Lowden säger vid ett tillfälle att hon skrattar istället för att ta in det han säger, som för att skyla sig, att det han säger kanske var precis så han upplevde det, och att anledningen till att vi tycker att det är humoristiskt är för att vi behöver skydda oss. De talar också lite om Bernhards ganska explicita språkskepsis, men Lowden vänder på det och säger att Bernhards språkskepsis bara är hans sätt att respektera hur världen är.

Ja, jag lämnar samtalet med en Bernhardbok i väskan också jag, Tranans nya utgåva av Självbiografierna, böckerna både Flygt och Lowden tycker att jag ska börja med (fast jag har redan läst konsttriptyken). Detta är hittills mässans höjdpunkt. I morgon kommer en liten intervju med Thomas Bernhards fantastiska svenska översättare, Jan Erik Bornlid.

 
X