Gå till sidans huvudinnehåll

"Han skriver sin värld samtidigt som den rasar ihop"

22 september, 2011

Första dagen på bokmässan blev inte speciellt lång. Springer rundor lite på mässgolvet och går efter att ha träffat E. och M. för att kolla på seminariet ”Bergtagen av Bergtagen” och intresseras inte direkt. Jag tycker om boken, men seminariedeltagarna (Ellen Mattson, Marie Hermanson och Erik Sidenbladh) lyckas aldrig riktigt säga något intressant om den. En känsla av brödföda fyller de långsmala seminarierummet. Upphovspersonen till den nya översättningen, Ulrika Wallenström, tänder däremot till ibland och säger saker som får de andra att skruva på sig och publiken att fnissa till. Som när moderatorn påstår att hennes översättning är ”som Thomas Mann förmodligen hade skrivit på svenska” varpå hon svarar att om Thomas Mann hade skrivit på svenska så hade det antagligen låtit som den översättning Karin Boye gjorde en gång i tiden, långt närmare Manns egen aktiva period.

Kvällen mynnar sedan ut i branchmingel. Jag dricker vin vid Ordfrontmontern, råkar prata med Ulf Stark och häller när kvällen blivit kväll i mig groggar från en baklucka på en parkeringsplats. Människorna och ansikten svärmar egentligen mest förbi. När jag sitter på bussen hem, sandig i huvudet av vin, lite mat och ännu mindre vatten, tänker jag att det är först imorgon det börjar och tuggar förnöjt mitt tuggummi för att stå ut med min egen andedräkt.

 
X