Gå till sidans huvudinnehåll

Förord 2015:4 LOSER

28 januari, 2016

Every Night and every Morn
Some to Misery are Born.
Every Morn and every Night
Some are Born to sweet delight.
Some are Born to sweet delight,
Some are Born to Endless Night.

– William Blake, utdrag ur Auguries of Innocence (1863)

Litteraturen består av vinnare och förlorare. Det är ett lika ovedersägligt faktum som tidens gång.

Losers finns överallt. Det kryllar av dem, men vi ser dem inte. På Twitter, detta solskenshistoriens, humble brag:ets och den egenmäktiga marknadsföringens mecka, hörs de sällan.

Författaren och litteraturkritikern Therese Bohman vet om det. Under 2015 års upplaga av bokmässan i Göteborg twittrade hon följande.

Therese Bohman @theresebohman • Sep 26
Insikt från årets bokmässa: vi är alla körda pga den där unga skrivande generationen från Malmö/Lund kommer strax att ta över ALLT.

Gensvaret från forna Ordkonstredaktörer lät inte vänta på sig.

Victor Malm @victorsmalm • Sep 26 Gothenburg, Sweden
@theresebohman Så precis spaning!

Therese Bohman @theresebohman • Sep 26
De kommer dessutom vara snygga och ha kul medan de gör det.

Michael Larsson @mictorlar • Sep 26
@theresebohman tänker rama in denna tweet och hänga den på vårt kontor, kanske göra en kopia och skicka till @Ordkonst

Therese Bohman @theresebohman • Sep 26
@mictorlar hahaha 💕 @Ordkonst

* * *

Ordkonst är inga losers. En loser är motsatsen till den som är snygg och har kul. Losern tar inte över ALLT, inte strax och verkligen inte långt senare.

Det val som Ordkonst ställs inför då vi vaknar på morgonen är detsamma som möter alla: Snygg och duktig, eller ful och lat?

Ordkonst är framtiden. Glöm inte det. Vi är på toppen av vår förmåga.

Klockan tickar.

Vi vet bara att det finns vinnare och förlorare.

Somliga föds till ljus och skratt.

* * *

Somliga föds till ljus och skratt.

Somliga föds till ändlös natt.

Enligt färska undersökningar strävar var tredje vuxen svensk medborgare efter att bli utgiven. Oöverskådliga antal hyllmetrar av förlorad, icke säljbar text. Det är lätt att bli nedslagen, att vilja gå vidare. Somliga lyckas, förstår att ge upp i tid. För andra är det värre. Antalet medlemmar i författarförbundet stiger, samtidigt som Sveriges författarfond tunnas ut kontinuerligt.

Addera faktumet att unga läser allt mindre skönlitteratur och bilden som tornar upp sig är av en bubbla som växer för att spricka.

Inte ens P. O. Enquist har hoppet kvar. ”Allt färre läser allt mer, kallar sig sedan för upplyst elit, med ett sorgset tonfall, det är ensamheten som slår till”, säger han i DN (26/9 2013).

Kanske har Therese Bohman missuppfattat saken. Kanske sitter de forna Ordkonstredaktörerna i ett luftslott de själva drömt ihop.

Utanför vår upplysta elit springer världen förbi och lämnar våra ord olästa.

I Svenskt Näringslivs rapport från 2011, Konsten att strula till ett liv, föreslås sänkt stöd för humaniorastudenter. En barmhärtighetsåtgärd.

Klockan tickar.

En dag kommer allt vara över. Det är hög tid att vi kliver ut ur våra litterära illusioner med händerna sträckta i luften. Det är inte 1774 längre och vi är inte Goethe. Kommer aldrig bli självförsörjande.

När ämbetet i Ordkonst är till ända återstår blott för oss att återta våra gamla studentkavajer och gå ut och söka riktiga jobb.

Borde vi låta det här bli Ordkonsts sista nummer? Detta nummer som äntligen säger som det är: Vi är förlorare.

* * *

Loserns tid var alltid redan ute. Det skulle losern veta, om hen bara hade haft ett ur i sin ficka.

Losern har talat i ett vakuum, svävat tungt i litteraturens ändlösa natt.

Det här numret av Ordkonst är en påminnelse om tyngdlagens mekanik, om sådana lagar som gäller för alla.

Det spelar ingen roll om man svävar eller faller mot avgrunden. Tids nog når var och en fast mark. När så sker klämtar klockan.

Loserns tid är inne, men losern vet inte om det än. Det här numret av Ordkonst är en påminnelse om klockslaget då det skedde.

* * *

Vi älskar vinnare, men det här numret är inte tillägnat er.

Vi har gjort vårt val.

Vi som arbetat med och skrivit i det här numret hör till kulturens loserskara. I den ryms verk som inte är duktiga, skrivna av författare som inte kommer ta världen med storm, skapade av konstnärer som var dag vaknar upp och bara har sig själva att skylla.

I det här numret trängs utdöda djurarter och refuseringsbrev med bildlärarvikarier och okontrollerad alkohol. Det formgavs av någon som inte får betalt, blev försenat tack vare en redaktion vars medlemmar inte kunde hålla deadline och limmades ihop av ett tryckeri i behov av vår statligt finansierade loserpeng.

Det här är kultur som aldrig andats för egen förmåga. Sponsrad upp till öronen av Folkuniversitetet.

Vi ligger alla i rännstenen, men somliga av oss skyr åsynen av stjärnor.

Temaredaktörerna,
Mathias Alexandersson & Björn Hafstad

 
X