Gå till sidans huvudinnehåll

MALMÖ, STADEN: Inledare

30 maj, 2012

Vad särskiljer staden Malmö från andra städer i landet? Vad flyter i just Malmös ådror, som inte flyter i andra städers? När redaktionen började spåna på temat Malmö och staden löpte idéerna kors och tvärs, av och an. Frågan vi ställde oss var: Hur fånga och dessutom avgränsa någonting så omfattande, så fyllt av komplexitet och motsägelse, och samtidigt så vibrerande aktivt och i hisnande framåtrörelse som staden Malmö?

Det går förstås inte. Staden Malmö är en plats som bjuder både motstånd och fascination, och genom litteraturkanon och den kontemporära litteraturen navigerade vi textligen över såväl Malmö som andra städer runtom i landet, och världen: Vi vandrade genom arbetarkvartér och finkvartér, stod vid såväl Kockumskranens monumentala fot, på parisiska boulevarder som i Rosengårds miljonprogram. Vi påmindes om att det Malmö som idag finns inte existerade för trettio år sedan, eller ens tjugo, och en stad är så mycket mer än bara en stad. Den är ett fenomen som uppstår och lever genom sina invånare, och om dessa är rörliga och skiftande blir staden det också.

Staden är någonting som alla människor obevekligen förhåller sig till vare sig de bor i den eller inte, men i synnerhet Malmö verkar med sin mångbottnade karaktär och svällande geografi vara en plats som väcker både känslor och åsikter: Malmö fascinerar och förbryllar, älskas och hatas, och detta sista nummer innan sommaren får därför Victoria Benedictssons inleda.

Så rulla vi då åstad för att se – jag aktar mig
nog för att säga Malmö märkvärdigheter, ty dem
kan inte jag föra till torgs – jag menar bara
trakten, utsidan af tingen. »Detta något, som ligger
bakom», känner icke jag.

Clemens Altgård skissar utifrån tre författares respektive Malmöskildringar fram en bild över en stad som inte låter sig fångas eller porträtteras särskilt lätt, och som dessutom ser helt olika ut beroende på vem som betraktar den. Däri finns också brännpunkten, för vems bild är sann? Den frågan har givetvis inte ett svar, men blir högst relevant när medias bild över en stad systematiskt vinklas åt ett specifikt och ofta onyanserat håll. Ludvig Köhler listar sitt Malmö med tjugotvå punkter, och vi lotsas genom hipsterdrömmar på Norra Grängesbergsgatan och ett sjuttiotalshus på Värnhemstorget via Möllevångstomater på marken och hörlursmusik.

För många blir den stad de lever i en del av identiteten, eller en del av en antiidentitet, och i sig är detta ingenting nytt. Städer har alltid agerat fond för människans behov av definition, ursprung och sammanhang, men också uppbrott, uppgörelse och tillflykt. Tove Lindén tecknar en brokig karta med hjälp av en kanoniserad litteraturs stadsberättelser, och undrar i sin essä vart staden egentligen tar slut, och om det kan vara synd om en stad. Frida Sandström frågar i sin prosalyriska dito vad en stad egentligen är, och om bilder och berättelser om staden kan ersätta upplevelsen att faktiskt vara där på plats, in situ. Christian Wikström skriver om konstnären Magnus Lövgrens suggestiva och gåtfulla Rosengårdstavlor och ser en plats framträda som inte alls är kongenial med den plats media framskriver. Som alltid har vi även nyskrivet, litteraturkritik och lite annat.

 

Helena Lie och Tove Folkesson

 
X